Vill inte inse att det är slut

Nu är jag hemma. Alltså Stockholm-hemma. Jag har lämnat västernorrland, Kramfors, Hola folkhögskola och internatlivet.

Såklart ska det ta slut när det är som bäst och roligast. Typiskt. Varför är det så för?
Har haft en underbar tid som folkhögskoleelev och fått vara med om allt mellan himmel o jord! Och året däruppe har inte bara gett mig massa erfarenheter utan också gjort mig till en starkare männsika. Jag har känt min utveckling och speciellt känns det när jag tittar tillbaka hur det var innan jag började Hola. En ganska stor skillnad faktiskt. 

Den här tiden har verkligen gjort ett stort avtryck i mitt liv. Har fått nya vänner och fått upp ögonen för nya ämnen, inte minst dans och teater!

Ett år fyllt av så mycket; skratt, glädje, tårar, seriosotet, slit, repetitioner, stress, shower och massa sköna o inspirerande människor. Allt detta samlat på en o samma plats. Fantastiskt!


Ja ni, detta år var något utöver det vanliga. Verkligen. Hade aldrig kunna föreställa mig nåt sådant. Man måste nog upplevt det själv för att riktigt kunna förstå...


Det var självklart. Precis det här jag skulle göra, det var förutbestämt.


Allt känns så mäktigt. Bara jag tänker på det.






Jag har ett minne för livet som jag aldrig kommer glömma <3









 

RSS 2.0