Söndag, 31 januari

Nu sitter jag här och tänkte försöka vara duktig. Jag ska skriva klart min loggbok (inom projektarbetet) + lite andra saker.
Imorrn är det måndag :D men sen är det tisdag... hatahata = historia-seminarium. Jaja, skönt o få det överstökat. För efter det är det dans på kulturama! :) obeskrivligt mycket roligare!

Har för övrigt haft en helt okej helg. Neutral. Varken överväldigt bra eller sjukt dålig - alltså helt okej.


Det jag måste göra den kommande veckan:

1. Skaffa arbetsintyg (från ICA)
2. Skaffa intyg från dansen

Varför?
Jo, för att jag ska kunna skicka in mina ansökningar till folkhögskolorna :)

Söndag, 24 januari

Idag är det söndag, tråk-söndag. Jag och Hanna försökte plugga PA, men inte gick det så bra. Båda hade idétorka och slut på energi. Man kan inte tro att man ska kunna utföra något lyckat och exemplariskt då. Vi var klart överrens om det. :) På onsdag hoppas jag att vi kan prestera bättre. Det är ju faktiskt bara 3 månader kvar till redovisningen. Ja, och det är bara. Men man får inte glömma bort att vi är bäst, vi fixar det!

Istället kollade vi klart på The Green Mile, som vi hyrde i fredags. Säkert känd för de flesta. Har nog aldrig sett en sån bra film!

Nu sitter jag här medvetande om att det är söndag. Vad jag tjatar. Men söndagar nuförtiden är faktiskt inte så tråkiga som dem kanske bör vara. Eftersom måndagarna på mitt schema är underbara, varför ska man då få ångest inför söndagen? Ja, det vore inför de andra dagarna förutom måndagen förstås. ;) Hm bara genom att tänka på dem gav mig rysningar.. haha nädå ;P

Fast nu börjar jag seriöst längta efter våren. Det är ingen vacker syn man ser när man blickar mot fönstret. Som en svart vägg. Jag kan till och med spegla mig i fönsterglaset och ändå se mig själv hyfsat bra. Ja, då är det mörkt. Men såhär. Praktiskt sett har det blivit ljusare. Faktiskt hela 20 minuter ljusare. Dagen har alltså blivit 20 minuter längre. Najs! Vi går inte bara mot ljusare tider, utan längre dagar. Skönt. Detta ständiga mörker.. för det blir liksom inte bättre av att man omringas av en mörk skog också. :S Tacka vet jag stan. Det är väl det enda skälet att jag gillar det placet. Eller, nej.. det finns flera anledningar. Fast jag kan istället göra en lista över varför det suger att bo ute på vischan. Ni som vet hur det är, får läsa med er vetskap i bakhuvudet. Ni som inte vet hur det är, läs detta men tyck inte synd om oss. Ni stadsbor må hända ha mycket som inte vi lantisar har. Men ni ska veta att vi har mycket som inte ni har. Så på nåt sätt kan vi kompensera varann.

1. Bussarna går. Det gör dem, så så stucked är man inte. Det är bara det att antingen kommer de för sent, eller för tidigt, eller hör o häpna - inte alls. (det där med inte alls har hänt mig 1 högst 2 gånger, men ändå)
Men hallå. Det tar 1 timme till Slussen här ifrån Djurö. Hur har de tänkt? Ingen orkar åka den tiden. Jo, jag gör ju det. Jag har faktistk åkt den sträckan i 3 år. Så, den är ju på nåt sätt accepterad. :P   

2
. Lång tid till City. Jag upprepar för dem som inte förstod att jag stör mig på att det tar så långt tid till att komma till något riktigt centralt. Där man kan...ja, shoppa t.ex.

3. Halka. Alltid - vintertid - är halka ett problem, något man skyller på eller medför olycka.

4. Smala, kurviga och farliga... jag talar om vägarna. Det är också anledningar för att inte åka på dem.

Man kanske kan tycka att jag klagar mycket och det kanske kommer nån liknande kommentar: "Shit, hon har inte funderat på att flytta till stan istället för att klaga,klaga,klaga?!"

Jo, det har jag tänkt många gånger. Ser mig fortfarande i framtiden boendes i nån snygg, fräsch lägenhet på söder, eller nån annanstans.. inte alltför nära all trafik, men ändå så det känns stan.
Men ärligt talat trivs jag nog bäst här ute, after all. Men jag tror inte jag inser det just nu. Jag pendlar ju så fruktansvärt mycket fram o tillbaka så hälften kunde va nog! Då är det väldigt tur att man har sin pappa boendes i Högdalen, 20 min från skolan min. :)









Take Care! - You only live once!



Har vi för mycket att välja på?

Jag kan sällan bestämma mig för något direkt. Jag får beslutsångest helt enkelt. Tror att jag kommer ångra mig väldigt mycket om jag köper en sak, fel sak. Nja, tänker inte alltid så. Men jag tror jag var sån förut. Ville att alla mina val skulle vara självklara och perfekta. 
Vissa kanske tänker att de val man gör betyder något. Att de på nåt sätt avgör framtiden. Visst påverkar valen framtiden. Do you believe in destiny? Because I don't know if I do...
Det har nåt med ödet att göra - alla ens val. Om det nu finns ett öde - alltså om det verkligen var bevisat att det fanns ett öde. Då skulle jag verkligen tänka efter hur jag valde saker o ting. Men egentligen, låter det inte rätt krångligt. Man kan ju hamna vart som helst. Om man börjar som kassörska på ICA betyder det inte att man inte kan bli artist t.ex. Jag tycker dock synd om 50+are som fortfarande sitter där... " Var det bra så?" Då har man inte gjort mycket av sitt liv. Eller så har man det, men sorligt nog har man kanske blivit sparkad från ett superflashigt kontorsjobb. Från att ha burit en toppklassig figursydd kostym till att istället få trä en peaktröja över huvudet... möjligtvis med en fleecejacka utanpå för att det drar kallt från utgången. 
Så hamnade hon eller han på ICA för att försöka försörja sig på nåt sätt.


I Sverige är man trygg. Landet är känt för sin hospitalitet. Det stämmer ju. Här är alla välkomna.
Så hoppar jag tillbaka till val. Vi har så otroligt mycket att välja på nuförtiden. Titta bara på de som går i 9:an som ska välja gymnasie. Hur många linjer och inriktningar finns det egentligen? Inte så konstigt att ungdomarna känner sig så pressade och stressade (Fattar inte att det bara fanns tre linjer när mina föräldrar var unga). Om man inte vet vad man vill bli kan man alltid välja samhällsprogrammet. Då får man faktiskt en grundutbildning oavsett vad man än vill göra i framtiden.

Jag visste att en musiklinje var det jag ville gå. No doubt! Det man brinner för ska man satsa på. Det är ju självklart! Nu snackar vi vilja. Om man brinner för nåt har man en vilja. Man vill också förbättra sig, avancera uppåt, nå högre höjder osv. Just detta känner jag för musiken, framförallt sången. Jag är alltid väldigt kritisk mot mig själv. Det är få gånger jag är riktigt nöjd med det jag presterar. Vill bättre! Kan bättre! Föröker jobba på mina svagheter, men också på min styrka.

Musiken kommer alltid finnas hos mig, vad jag än gör för val i livet. Musik lever alltid kvar. Den är fantastisk.. Helt underbar! Musikterapi hjälper männsikor att komma tillbaka koma. (Stevie Wonder är en av dem!), botar sjuka männsikor och minnesförlust. Det är fascinerande.


Mina tankegångar är inte alltid sammanhängande - som ni kanske märker. Alltså är de lite som drömmar. Men allt jag skriver är utifrån mitt perspektiv - mina tankar o tycken :)







"If you can dream it, you can be it"
- Andreas Carlsson


6 januari 2010

Wow.. så var det 2010. Nån som kan fatta det?


Snart skola igen, men fortfarande lov. Har jag gjort mycket under lovet? Jag vet inte.. ska tänka efter: Först o främst firat jul o nyår med släkt o familj.
Sedan: Shoppat (gjorde både Nacka Forum, Sickla och Farsta Centrum osäkert. TRE flugor i en smäll. Oj, perfekt.), gått på bio, åkt "pulka" (eller snarare sopsäck, men det låter inte lika charmigt), varit förkyld (wow har inte vart sjuk, inte ens förkyld, sen juni), kollat på filmer, försökt läsa lite julklappslitteratur, löst korsord och inhandlat saker (inte mycket, men ändå saker) till framtida boende... framtiden.. the future. Som kändes så långt bort, men naej nu känns den alldeles för nära!

Snacka om flashbacks, eller snarare forwardbacks om det nu heter så, som jag fick i Hemtex-butiken häromdan, haha! Stod där bland dukar, tabletter och löpare med röda, lysande prislappar på. Jag såg mig själv placera ut dessa på olika platser i min framtida lägenhet/våning/etage.. whatever. "Ja, men den får ligga på byrån i hallen, matchar med tapeten.." "Åh vad fin den här blir på soffbordet, passar perfekt!"
Jaja, det kanske inte är så konstigt att man tänker så. Men det känns så overkligt. Det är inte nåt jag ska tänka på nu.. nej, inte än. Jag är faktiskt 18...... Va, vad sa jag...? Oops och shit.. jag ska fylla 19 år ju?!!

Jag blev helt plötsligt jättestressad över att jag endast har en (1??!!) termin kvar av mitt tredje och allra sista år på gymnasiet. Hur sorgligt får det va?! Nej, jag får inte tänka så. Jag tänker istället att nu gör jag det bästa utav min sista termin och bara har kul helt enkelt! Allt annat löser sig. :) Så får jag tänka. Okej, nu är jag lite lugnare.


Händer framöver (alltså de resterande dagarna av lovet):
* Imorrn måste jag faktiskt ta tag i nån över-lovet-läxa. Energi, tack! 
* Ska på musikalen "Hairspray" på fredag :D
* På lördag blir det först projektarbete med Hanna. Jäklar vad vi ska producera då! Senare vankas det filmkväll hos henne :)
* Söndag, ännu ej bestämt.


RSS 2.0